Politiska diskussioner uppstår på alla platser där människor möts: i det antika Grekland var det på torget, och i Sverige höll man under medeltiden ting i samband med marknaderna, eftersom det var då som människor från olika delar av ett landskap samlades.
Idag förs en stor del av den politiska debatten på internet. Detta är inte konstigare än att människor träffar nya vänner eller partners på nätet. Det ställer dock en del krav på politikerna.
Sociala medier
I medierna har det framstått som att Barack Obamas seger i det amerikanska presidentvalet 2008 till stor del berodde på användandet av sociala medier. Vare sig det verkligen stämmer eller inte så har det blivit en sanning som många tror på, och det har säkert gjort att politikernas närvaro på Twitter och Facebook har ökat. Idag torde det vara fler riksdagsledamöter som har ett Twitterkonto och en Facebook-sida (vilket inte är riktigt samma sak som en Facebook-profil, vilket ännu fler antagligen har) än som inte har det. Detsamma gäller bloggar. Det är dock inte politikerna själva som sköter dessa kanaler, utan de har för det mesta hjälp av sin stab med att skriva inlägg, lägga upp texter och tipsa om evenemang.
Högerextremism och främlingsfientlighet på nätet
De politiska rörelser som mobiliserat mest på nätet är kanske de högerextrema och högerpopulistiska. Nätforumet Flashback är mest känt för att vara ett tillhåll för högerextrema, även om alla typer av politiska ideologier diskuteras där. Ett annat exempel är sajten Politiskt inkorrekt, som nyligen lades ner.
Men framför allt är det kanske i dagstidningarnas kommentarsfält, och på liknande sajter som exempelvis Newsmill, som högerextrema åsikter uttrycks. Sedan händelserna på Utøya i somras har många tidningar vidtagit åtgärder för att begränsa de anonyma kommentarerna. Det är nämligen inte ovanligt att ett flertal kommentarer som kritiserar den påstådda massinvandringen i Sverige återfinns under en artikel som handlar om hunddressyr.