Liiiite kan man ju skratta åt sig själv här. Men ack så sant.

Att få bestämma själv, att bli duktigare på något och att känna mening och syfte med det vi gör - är våra viktigaste drivkrafter. Se filmen och fundera gärna på vad vi skulle kunna förändra i våra liv och jobb med dessa utgångspunkter?

Tipstack till @klura.

Det här är en text jag dragit mig för att skriva. Helt enkelt för att ämnet inte går att formulera på ett rättvisande sätt.

I fredags tog jag "examen" som diplomerad coach. En utbildning jag påbörjade hösten 2008, då mest för att ha som ett arbetsverktyg. Under perioden har dock upplevelsen av coachningen fördjupats, och jag valde att gå vidare på vägen mot professionell coach.

Utbildningen har varit processbaserad, och innehåller både teori och konkreta övningar, som egen coachning och egna provklienter.

Alla som känner mig vet att journalisten i mig har ett mycket kritiskt förhållningssätt till allt som andas "flum" och pådyvlade sanningar, så mina kära kurskamrater och kursledare på Shift education (Anna Åberg och Ingrid Lindelöw Berntsson) har inte haft ett lätt jobb... Men jag upptäckte sakta men säkert att coachningen är så mycket mer än den amerikanska halleluja-framgångs-framtoningen som ibland skymtar i medierna och i folks föreställningar.

Jag skulle kunna berätta om den inre resa som alla deltagare gör under utbildningsperioden. Som jag har gjort. Upplevelsen av mening och mål, och att ha hittat en metod för utveckling som verkligen fungerar.

Jag skulle också kunna berätta om alla de viktiga aha-insikter som kommit på köpet under de här åren, och om hur coachningen verkligen hjälper människor att nå sin inneboende potential.

Men det är precis som med religion eller kärlek - det går inte riktigt att beskriva för andra utan att det låter banalt eller platt! Så jag ska nog inte ens försöka.

Däremot kan jag konstatera att coachning är ett förvånansvärt effektivt verktyg för att kommunicera och komma fram till lösningar, och som funkar på i princip vilket ämne som helst. Arbetsliv som privatliv.

Och det finns ingenting jag tydligare kan rekommendera till alla människor; som vill utvecklas, bli stärkta, har ett dilemma eller vill lära känna sig själv bättre.

Själv kommer jag att ingå i ett stall av coacher hos Coach Adventure, men fortsätter också jobba i det egna företaget Konkret med både gamla och nya kommunikationsinsatser och utbildningar. Hör gärna av dig med ett mejl om du vill veta mer om coachning eller är sugen på att prova!

Här kan du läsa mer om coachning och vad det innebär.

Här finns också lite bilder från Shift 2, påbyggnadsutbildningen som jag gick under våren 2010.

Sir Ken Robinson talar om att vi måste förändra hela "tänket" kring utbildning - för att kunna ta tillvara på människors (särskilt barns) talanger, drömmar och det de verkligen älskar att göra.

Talet är en fortsättning på hans tidigare tal från 2006, om att skolan dödar kreativitet.

Simon Sinek har en enkel men kraftfull förklaring till framgång: det handlar om att förmedla en känsla för varför man gör saker. Att utgå ifrån missionen, inte fakta, planer eller traditionella säljargument. Se hans intressanta och engagerande 20-minuterstal via TED! Tankeväckande och peppande.

Att presentera om att presentera blir därför någon slags märklig metaupplevelse. Men också desto mer intressant och utmanande.

Den här söndagen har jag tillbringat med ett 30-tal kreatörer, som går ett ambitiöst entreprenörsprogram via Krenova. Dagens schema var vikt åt presentation; förmiddagsföreläsning om retorik av Rolf Hedquist, professor i nordiska språk, och själv höll jag i eftermiddagen med praktiska övningar och konkreta tips på hur du kan presentera - i såväl text, som muntligt eller digitalt.

Funderade en hel del om jag skulle köra med eller utan PowerPoint. Det finns för- och nackdelar. Utan blir du mer friare, slipper teknikstrul, och kan få bättre kontakt med deltagarna. Med en presentation kan det vara lättare för deltagarna att komma ihåg det som sägs, och något att vila ögonen på.

Till slut bestämde jag mig för både och. Så halva passet blev "live" och halva passet med en digital presentation:

Och hur viktig man än tycker att sin egen föreläsning är; det mest givande är förstås resultatet av alla övningar. Det är alltid lika kul att ta del av den samlade energin, fantasin och utvecklingen i en grupp!

Här är lite bilder från en mingelövning, där deltagarnas uppgift var att på kort tid presentera sina verksamheter för varandra. (Med tanke på hur många fotografer det fanns i rummet idag, få jag också passa på att säga att japp, bilderna är inte de bästa men duger fint som ögonblicksglimtar)

Relaterade texter

Konsten att presentera

Death by Powerpoint

Det räcker kanske med att kolla in kommentarerna till artiklar på VK.se eller Aftonbladet.se för att bli uppgiven, förfärad eller få sig ett gott skratt. Samtidigt så pågår det mängder av intressanta och respektfulla diskussioner i kommentarsfälten på tusentals bloggar och andra sajter.

Vad beror det här på, är kommentarsfunktionerna på större sajter ett problem - och hur kommer man i så fall till rätta med det? Jag vill tipsa om två texter som ger en tänkvärd dimension på det hela:

* Elza Dunkels sätter fingret på problemet genom att knyta resonemanget till makt.

"Vi får makt när vi skriver om folk och ju elakare vi skriver, desto större blir vår makt."

* Svenska dagbladets Anders Mildner ser lösningen genom att Kommentarernas framtid är social. Att skribenterna måste finnas med och ta diskussionerna i kommentarsfälten på allvar.

"Jag tror att om man både visar att man vill ha kommentarer och att man vill diskutera dem på lika villkor med de som lämnar dem – ja, att de faktiskt GER en något – så skapar man ett trevligare och mer ombonat rum, där det också finns vissa gränser för hur man uppträder."

På något vis innebar uppdragen olika sidor av samma mynt. Båda grupperna har viktiga uppgifter att fylla i samhället; att hantera information och kommunicera med medborgarna. Båda grupperna står också inför en stor förändring, när det gäller just synen på kommunikation - och inte minst sin egen roll i det hela. Hur ska jag som journalist eller politiker förhålla mig till de sociala arenorna på webben? När traditionell envägskommunikation ersätts med publikens möjligheter - och vilja - till medskapande och dialog, hur förändras då min egen roll? När jag måste lyssna och samtala i stället för att bara sända och föra ut ett budskap.

Allt det här och mycket till har vi diskuterat intensivt.

För många bjuder förändringen till skepsism och motstånd, men också till nyfikenhet och lust till förändring.

För mig, som älskar diskussioner och utvecklingsfrågor, är det otroligt spännande att få vara en liten del av denna omtumlande process. Men också märkligt att själv befinna sig i rollen som "missionär", där jag på något vis blir en talesperson för en ny kommunikationsform, och visar på alla tjänster, möjligheter och fördelar som finns på sociala webben. Vilket ibland kan kännas paradoxalt, eftersom jag inte på något vis tror att de sociala medierna är lösningen på alla världens problem, och stundtals har lite svårt för den här orealistiska hypen som ibland uppstår kring just begreppet sociala medier och dess betydelse. (Å andra sidan förstår jag inte en hel del av de baksidor som sociala medier påstås ha heller)

Men det är kanske som med religion eller politik: man kan vara övertygad om själva ideologin eller fenomenet, men samtidigt vara kritisk till vissa av dess yttringar.

För även om vi är mitt inne i en förändringsfas och fortfarande försöker hitta vårt förhållningssätt till det "nya" sättet att kommunicera på internet, så är jag övertygad om att de stora principerna med öppenhet, transparens, dialog och medskapande är en nödvändig och i grunden omvälvande förändring - och ett jättelikt demokratiskt projekt. Om vi tar det på allvar och låter det genomsyra kommunikation på alla plan - både internt och externt.

Det märkliga blir förresten att ju mer jag föreläser om de sociala medierna, desto mindre skriver jag i och om dem. Kanske är det bara tillfälligt, eller så uppstår någon slags mättnad. Då är det ju så bra att det finns andra som formulerar sig bra och gärna:

Lästips för den som vill förkovra sig vidare:

* JMW:s serie om sociala medier och politik

* Same same but different - en blogg om mötet mellan gamla medier och nya

"Det som händer nu är världsomvälvande. Totalt. Den här folkliga och interaktiva tekniken kommer att ändra vårt sätt att kommunicera, till och med i rymden."
/Författaren David Uppgren, från en artikel om sitt ny Twitterprojekt i Kristianstadsbladet

Föredraget för politikerna:

(Obs: Slideshare gör att vissa bilder blir konstiga eller fel)

Jag har länge tänkt att jag skulle skriva något om Twitter.

Men eftersom Twitter just nu är den plats i mikrobloggvärlden som har aktivitet, nu är populärast, tillbringar även jag tid där. Även om aktiviteten inte är så väldigt engagerad, och jag egentligen hoppas att det ska komma (tillbaka) bättre alternativ snart.

Med detta sagt finns det förstås massor med fördelar med Twitter. Inte minst som källa till fortbildning och kontaktskapande.

Nu finns det några som redan sammanfattat och utvärderat Twittrandet alldeles utmärkt, så jag tipsar om följande läsvärda inlägg:

* Meningen med Twitter av bibliobuster, Anna-Stina Axelsson, Regionbibliotek Stockholm.

* Nu börjar jag få koll på Twitter av Mattias Handley