Tiden är förbi när ett företag använde sig enbart av sina egna produkter och tjänster i sin produktion. Intels processorer sitter i många olika tillverkares datorer, och detsamma gäller SKF:s kullager. Till detta kommer olika typer av konsult- och marknadsföringstjänster.
Allt detta innebär att företag är mycket beroende av varandra, och när företag kontrakteras för att sköta sådant som tidigare sköttes av staten eller lokala myndigheter, som telekommunikationer, vård och kollektivtrafik, blir även samhället beroende av dessa företags verksamhet.
Varje företag, och samhället i stort, bör därför arbeta aktivt med sin kontinuitetshantering. Detta innebär att säkerställa att verksamheten kan fortgå som normalt även vid en kris. Det är vanligt att ett företag håller en krisövning någon gång per år, men vad många missar är hur man ska reagera på kriser hos en underleverantör, exempelvis en brand i en kullagerfabrik.
Samhällets ansvar
Eftersom samhället i stort är beroende av företagen betraktas det som ett allmänintresse att det finns rutiner för krishanteringen. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap arbetar med att ta fram material som företag som önskar utveckla sin beredskap och förmåga att hantera olika typer av kriser som kan uppstå inom verksamheten.
Myndigheten har identifierat tre principer som bör vara vägledande för arbetet med kontinuitetshantering. Dessa är:
- Ansvarsprincipen – den ansvarige för verksamheten under normala förhållanden bör också vara ansvarig under en kris.
- Likhetsprincipen – verksamheten ska drivas under förhållanden som är så lika de normala som möjligt. Detta innebär att verksamheten ska vara organiserad på samma sätt, och drivas från samma plats som vanligt, så långt detta är möjligt.
- Närhetsprincipen – krisen ska hanteras där den inträffar, av de som främst drabbas av den och av de som är ansvariga.
Den här broschyren är en bra introduktion till krishantering.